Friheten med att vara i ett förhållande

Sen jag började plugga och bo på universitetet har jag kommit på sen sak! Vilken förbannad tur jag har. Och vad synd det är om dom som är singel.
Inte för att dom nödvändigtvis vill eller trivs med att leva som mig utan mer för att jag absolut inte kan föreställa mig att leva som dom. Jag gillar inte att festa och jag trivs bäst bland mina böcker eller med att diskutera världens problem med min pojkvän över skype på kvällarna eller varför inte lite civilization på helgerna eller en resa till Zürich.
Studentlivet innebär också en massa fester och mitt förhållande är min ursäkt till mig själv att i stort sett alltid tacka nej. Jag kommer säkert gå ut någon gång bara för att vara social med kompisarna men jag känner inte att jag måste. Detta har nog mer att göra med hur illa jag trivdes sist jag var singel. Och jag tackarn alla heliga spagethimonster varje dag för att jag råkade snubbla över Simon. Jag trivs i ett förhållande, det är vad jag än van vid och bra på.
Frihet= Tillit! Det är väl det som är viktigt.
Jag känner att jag kan göra det jag vill göra på universitetet fast jag är i ett förhållande och jag ser det som en större frihet eftersom det tar bort ett moment som gör mig stressad och får mig att må ganska dåligt. Jag är inte skapt för att vara singel helt enkelt. Nu kan jag fokusera på dom saker jag tycker om och tycker är viktiga, skolan, yogan och träningen.
Inredning

Okej, jag kommer absolut inte att ha råd att tänka på inredning. Men det finns fortfarande en eller ett par saker som jag inte står ut med och det är gula tapeter och en massa färg! Jag är minimalist och det skämms jag inte för. Jag tror på feng shui och jag är övertygad om att saker kan vara stressande. Speciellt i rum som man ska sova i och jag kan absolut inte förstå mig på folk som har tv i sovrummet eller saker under sängen. Det är inte heller bra.
Simon, Korea och Jämnställdhet

Min pojkvän heter nästan Simon, han är 36 år gammal och hans förlädrar kommer från Korea. Simon kommer från Uppsala... eller ja så enkelt är det inte..
Ibland får jag en del frågor om hur jämnställda jag och Simon är och jag har aldrig något vettigt svar på den frågan för jag hatar att prata om sånt. Mest kanske för att jag vet att man ses som lite korkad om man inte är feminist och vägrar städa och laga mat.
Jag vet exakt vad feminsm innebär och ja, jag vet hur orättvist samhället är och då menar jag även alla stackars pappor som inte får träffa sinna barn (kapaoww). Men jag har bestämt mig för att jag inte håller med och jag anser även att jag har rätt till den åsikten även om jag bara är 21, "men lila gumman, du vet ju ingenting. Stackars dig".
Sen det här med att han är asiat. Åhh vad tjatigt det är! Det innebär inte så mycket i våran vardag förutom att jag inte kan koka ris. Så mycket annat kan jag inte säga att jag har märkt. Förutom hur han ser ut och att han alltid äter kimchi till i princip allting utom pannkaka. Eller vad sägs som att äta dillchips med pinnar.
Nej, jag tror inte på feminism eller tjejer som vägrar att raka sig under armarna. Vill du leva så? Visst gör det, men försök inte pracka på din korkade ideologi på mig! Jag är inte korkad. Chansen är däremot stor att jag är ganska mycket smartare än dig.
Och ursäkta mig om jag föredrar en kille som håller upp bildörren för en istället för en att dricka öl tillsammans med. Men vad vet jag?! Jag är ju bara 21!
Nej, dom flesta i min omgivnin är snälla och stöttar mig. Men ibland träffar man på korkade människor vilket bara gör mig trött. Hela min släkt är väldigt förstående och dom flesta tycker det är kul, mest för att ålderskillnad är så vanligt. Så jag är evigt tacksam över det! men tyvärr är jag en allderles för snäll tjej som bryr mig för mycket om vad en massa oviktiga människor tycker.
Simon says: "När jag kommer till Sverige ska jag äta en massa falukorv! Och mamma scans köttbullar."
Ellen says: "Hmm, I Sverige har jag råd att äta sushi"
Ibland får jag en del frågor om hur jämnställda jag och Simon är och jag har aldrig något vettigt svar på den frågan för jag hatar att prata om sånt. Mest kanske för att jag vet att man ses som lite korkad om man inte är feminist och vägrar städa och laga mat.
Jag vet exakt vad feminsm innebär och ja, jag vet hur orättvist samhället är och då menar jag även alla stackars pappor som inte får träffa sinna barn (kapaoww). Men jag har bestämt mig för att jag inte håller med och jag anser även att jag har rätt till den åsikten även om jag bara är 21, "men lila gumman, du vet ju ingenting. Stackars dig".
Sen det här med att han är asiat. Åhh vad tjatigt det är! Det innebär inte så mycket i våran vardag förutom att jag inte kan koka ris. Så mycket annat kan jag inte säga att jag har märkt. Förutom hur han ser ut och att han alltid äter kimchi till i princip allting utom pannkaka. Eller vad sägs som att äta dillchips med pinnar.
Nej, jag tror inte på feminism eller tjejer som vägrar att raka sig under armarna. Vill du leva så? Visst gör det, men försök inte pracka på din korkade ideologi på mig! Jag är inte korkad. Chansen är däremot stor att jag är ganska mycket smartare än dig.
Och ursäkta mig om jag föredrar en kille som håller upp bildörren för en istället för en att dricka öl tillsammans med. Men vad vet jag?! Jag är ju bara 21!
Nej, dom flesta i min omgivnin är snälla och stöttar mig. Men ibland träffar man på korkade människor vilket bara gör mig trött. Hela min släkt är väldigt förstående och dom flesta tycker det är kul, mest för att ålderskillnad är så vanligt. Så jag är evigt tacksam över det! men tyvärr är jag en allderles för snäll tjej som bryr mig för mycket om vad en massa oviktiga människor tycker.
Simon says: "När jag kommer till Sverige ska jag äta en massa falukorv! Och mamma scans köttbullar."
Ellen says: "Hmm, I Sverige har jag råd att äta sushi"
For Norway with love!

Norges sak är vår, Sverige och Svenskarnas alltså. Eller är det... Nu är det större än så.
Alla vet vad som har hänt i Norge och det är svårt att förstå vidden av det. Chocken är forfarande stor och jag känner själv att det är svårt att ens försöka förstå. Vissa saker händer inte i norden så enkelt är det. Att det är djupt sorgligt går inte att förneka.
Jag tänker inte försöka analysera det som har hänt för det gör dom så bra på nyheterna. Det jag istället vill säga är att jag hoppas det kommer något bra ur dethär. Brott där gärningsmannen/männen är eller har kommplingar till höger-extrema grupper är vanliga i Norden. Vanligare än alla andra typer av extremister. Höger-extremerna blir dessutom fler och mer agressiva. Jag hoppas att folk kan vaknar upp och inser att vi alla tillsammans måste jobba för att såna grupper inte ska få fäste i våra länder. Det gäller inte bara Norden utan hela europa.
Norges sak är allas sak!
Harry Potter för nybörjare

Jag kan med stolthet hävda att jag tillhör Harry Potter-generationen. En generation som har återupptäkt böcker och läsandet. Men framför allt vad det kan göra med en. Hur mycket det kan påverka hela ens liv. Simon vet inte så mycket om Harry Potter. Till nu...
Ungefär samtidigt som den sista filmen om Harry Potter började gå på bio frågade Simon mig om filmerna. Vad är det? och vad handlar det om? Efter att jag berättat (utan att låta för etusiastisk) ville han ändå se första filmen. Så det är vad vi ska roa oss med efter middagen.
Min egen åsikt om Harry Potter är lite splitrad. Visst böckerna är bra. Filmerna är också bra och den effekt det har haft på barn och ungas läsande är ju minst sagt fantastisk. För att inte nämna Harry Potter alliance, som är en välgörenhets organisation. Böckerna är kanske inte det bästa jag läst varken innen eller efter. Men så vitt jag vet har bara bra saker kommit ur Harry Potter.
Det var alltså inte just Harry Potter som fick mig att börja läsa. Det var nog Narnia eller Bilbo.
Ungefär samtidigt som den sista filmen om Harry Potter började gå på bio frågade Simon mig om filmerna. Vad är det? och vad handlar det om? Efter att jag berättat (utan att låta för etusiastisk) ville han ändå se första filmen. Så det är vad vi ska roa oss med efter middagen.
Min egen åsikt om Harry Potter är lite splitrad. Visst böckerna är bra. Filmerna är också bra och den effekt det har haft på barn och ungas läsande är ju minst sagt fantastisk. För att inte nämna Harry Potter alliance, som är en välgörenhets organisation. Böckerna är kanske inte det bästa jag läst varken innen eller efter. Men så vitt jag vet har bara bra saker kommit ur Harry Potter.
Det var alltså inte just Harry Potter som fick mig att börja läsa. Det var nog Narnia eller Bilbo.
ROSA!



Jag gillar faktiskt rosa. Det är en kul färg på många sätt. Mest för att det är så mycket mer än en färg. Den väcker så mycket känslor. Vilket man förstås kan ha en massa åsikter om.
När jag var liten hade jag sällan rosa kläder. Kommer ihåg att min favoritklänning när jag var 5-6 år var blå. Jag lekte inte med Barbie innan jag började skolan och jag hade aldrig hört talas om smink eller Hallo Kitty. Men jag förstod redan då att rosa var mer än en färg. Rosa var ett kön! Rosa= tjej. Men det fanns ingen riktigt färg för killar. Tjejer kan ju också ha blått. Men kan killar ha rosa. Ja, det kan dom konstaterar jag ganska ofta när jag ser Simon gå till jobbet i en rosa skjorta. Han som dom flesta andra killar passar ganska bra i det. Det ger ett snäll intryck. Som sagt rosa väcker känslor, det gå inte att förneka.
Så? Varför hade jag inte rosa på mig som liten?
Jo, min mamma var väldigt tidig med att tänka på genus när det gäller barn och uppfostran. Hon var inte aggressiv feminist utan antroposof och för henne handlade nog genus-grejen mer om att ALLA är lika. Vilket är något som jag fortfarande tror på, alla är lika avsett ras, kön och allt annat. Det är bara våra åsikter som gör oss olika.
Hur vågar jag då sätta på mig rosa nu, trotts min uppväxt?
Det är snyggt och lite kul. Förut kunde jag se det som att jag köpte oboy precis när jag flyttade hemifrån. Vi hade inte oboy hemma när jag var liten. Men jag vet ju också att mamma inte skulle blivit sur om hon såg mig i rosa. På slutet (hon är död) älskade hon lila. Sen är det väl så att jag ser rosa mer som en färg. Allting behöver inte bli så politiskt!
Såå...
Vad tycker du om rosa? Är det är en färg eller är det en massa andra saker också? Vad är din relation till rosa?

När jag var liten hade jag sällan rosa kläder. Kommer ihåg att min favoritklänning när jag var 5-6 år var blå. Jag lekte inte med Barbie innan jag började skolan och jag hade aldrig hört talas om smink eller Hallo Kitty. Men jag förstod redan då att rosa var mer än en färg. Rosa var ett kön! Rosa= tjej. Men det fanns ingen riktigt färg för killar. Tjejer kan ju också ha blått. Men kan killar ha rosa. Ja, det kan dom konstaterar jag ganska ofta när jag ser Simon gå till jobbet i en rosa skjorta. Han som dom flesta andra killar passar ganska bra i det. Det ger ett snäll intryck. Som sagt rosa väcker känslor, det gå inte att förneka.
Så? Varför hade jag inte rosa på mig som liten?
Jo, min mamma var väldigt tidig med att tänka på genus när det gäller barn och uppfostran. Hon var inte aggressiv feminist utan antroposof och för henne handlade nog genus-grejen mer om att ALLA är lika. Vilket är något som jag fortfarande tror på, alla är lika avsett ras, kön och allt annat. Det är bara våra åsikter som gör oss olika.
Hur vågar jag då sätta på mig rosa nu, trotts min uppväxt?
Det är snyggt och lite kul. Förut kunde jag se det som att jag köpte oboy precis när jag flyttade hemifrån. Vi hade inte oboy hemma när jag var liten. Men jag vet ju också att mamma inte skulle blivit sur om hon såg mig i rosa. På slutet (hon är död) älskade hon lila. Sen är det väl så att jag ser rosa mer som en färg. Allting behöver inte bli så politiskt!
Såå...
Vad tycker du om rosa? Är det är en färg eller är det en massa andra saker också? Vad är din relation till rosa?

10 budord för otrogna killar! Ellen gråter!

Jag är helt seriös när jag säger att jag grät efter att ha läst detta och om jag någonsin går på en date igen så kommer jag fråga killen om han läser Slitz där dessa budord är hämtade. Ett tag trodde jag det var något slags skämt. Men det är det inte. Förorden till artikel är riktade till såna som t.ex Simon. Killar med distansförhållanden som behöver lätta upp tillvaron. Redan där började jag gråta. Vad är det för fel på den killen som har skrivit det här!! Det är nästan så att man vill göra något mer drastiskt åt det än att skriva ett inlägg som ingen kommer läsa. Maila list-författaren känns dumt och så mycket annat kan man kanske inte göra.
Otrohet är för mig en känslig fråga. Jag har vart på fel sida om det och jag vet hur jobbigt det kan vara. Och jag skiter fullständigt i 4:an det är aldrig själva sexet som är problemet det är lögnerna som är felet. Det kommer ju att ta slut när det uppdagas och om man nu vill ha sex med andra så ha det. Men jag vill inte på något vis vara del i det.
En till sak som gör mig ledsen är hur nedvärderande det är mot tjejer. Ja, det får mig att hatar killar lite. Jag som egentligen tycker om alla. Men om man nu tycker att de är okej för killar att vara otrogna ala denna lista så måste ju dom killarna vara öppna för möjligheten att deras flickvänner också är otrogna. Men man ser ju inga såna listor i veckrevyn där står det bara om hur man på bästa sätt (för honom) suger av en kille. Och om nu alla ska gå runt och vara otrogna varför ska man då ens ha ett förhållande. Sex utan känslor finns inte! Det är iallafall jag övertygad om!
Nej, det gör verkligen ont i mig när jag läser det här. Jag trodde verkligen att mänskligheten kommit längre. Jag litar förstår på Simon. Men vad gör man då för att slippa plågan att eventuellt bli bedragen... Jo, man går i kloster!
1. Du skall inse biologiska fakta
Jag (inte Ellen) har sagt det förut, och jag säger det igen: För en man är otrohet naturligt – monogami är onaturligt. Att du lite då och då känner ett behov att sätta på någon annan än din flickvän som omväxling är inget du ska känna dåligt samvete över.
2. Du skall andra kvinnor hava jämte en
Ingen kvinna har permanent äganderätt över dig och din kropp - du lånar ut den frivilligt till vem du vill, när du vill.
3. Du skall leva för stunden
Att tänka för mycket är farligt för själen och destruktivt för välbefinnandet: Lev för stunden, och utnyttja varje ögonblick som om det vore det sista. Även sexuella sådana.
4. Det man icke vet, tar man icke skada av
Respektera det faktum att din flickvän aldrig kommer att kunna acceptera din otrohet, även om hon tjänar på den. Du kommer att tvingas ljuga – och när du ljuger gör du det för att skydda hennes känslor. Det man inte vet, tar man inte skada av.
5. Du skall skilja på sex och kärlek
Låt inte ditt vänsterprasslande förändra de känslor du har för din flickvän. Din älskarinna är ett sexuellt alternativ, inte ett känslomässigt sådant. Din otrohet har, kort sagt, ingenting med ert förhållande att göra (obs: det är ingen idé att du försöker förklara det här för din tjej den dagen hon råkar hitta en sexvideo på dig och reservtjej – hon kommer inte att förstå).
6. Du skall vänsterprassla i en säker målgrupp
Om din flickvän är en något så när normal kvinna är hon tämligen neurotiskt lagd, och kommer att fantisera ihop teoretiska affärer mellan dig och varenda attraktiv kvinna i din närhet. Hon kommer att vara extra uppmärksam på intima mejl eller sms från någon av de här potentiella älskarinnorna när hon rutinmässigt går igenom din hemelektronik (alla kvinnor gör det – det är lika naturligt för dem som att ha bröst). Om hon hittar något misstänkt ligger du risigt till. Ju mindre beröringspunkter du har med din älskarinna bortsett från själva sexet, desto bättre är det. Välj inte en arbetskamrat, en gemensam vän eller liknande. Välj någon helt otippad.
7. Du skall icke bajsa i boet
Om din flickvän åker på tjänsteresa i en vecka eller två ska du inte rulla ut en pres-senning hemma i vardagsrummet, hälla ut en hink vaselin i mitten och bjuda hem din älskarinna på en maratonsex. Risken är överhängande att älskarinnan ifråga tappar ett örhänge under sängen, lämnar ett rött hårstrå på madrassen eller dylikt bevismaterial som bara väntar på att bli hittat och orsaka katastrof. Håll all otrohetsaktivitet borta från ditt hem.
8. Du skall hålla din älskarina på behörigt avstånd
I samma stund som din älskarinna blir medveten om att vem du är, var du bor och att du har ett förhållande som du inte vill avsluta ens efter att ha legat med henne, har hon precis fått det värsta en kvinna någonsin kan ha på dig: En hållhake. När som helst kan hon lyfta luren, ringa din tjej och berätta att hon vet att du har ett födelsemärke på ollonet och att du joddlar när det går för dig. Du skall därför vidta alla åtgärder som behövs för att tillse att din älskarinna inte har några som helst möjligheter att sabotera ditt förhållande.
9. Du skall inse att underbart är kort
Den bästa typen av otrohet är identitetslös, förutsättningslös och kortvarig. När du börjar gå från att vara en skön, obekymrad kille med ett fast förhållande och lite action på sidan om till en stressad stackare som slits mellan två förhållanden, då är det dags att du gör slut på en av relationerna. Minst en.
10. Du skall icke se tillbaka
I samma stund som du lämnar en älskarinna, gör din av med alla fysiska bevis på förhållandet och radera helst ditt minne av hela affären. Dessa tio budord har gått i arv bland oräknerliga generationer av potenta män, och har nu nått även dig. Se till att respektera deras eviga sanning och leva som om du vore levande, och inte som en radhuszombie.

Inhemska adoptioner ala KD!

Sitter just nu på Sveriges enda Starbucks och tittar på nyheterna. På nyheterna såg jag ett reportage om abort och adoption. Det handlade om ett ganska korkat förslag kläckt av en KD (Kristdemokraterna) i Västragöraland.
Gunilla Gomér vill att färre unga tjejer ska göra abort och istället få möjlighet att adoptera bort barnet. För det finns ju en massa par i Sverige som vill adoptera! Huu säger jag bara.
Jag tycker att det här är fel på en massa olika sätta. Det ökar kostnaden för samhället och jag är tveksam till att det är bättre för dom drabbade tjejerna. Visst det finns folk som vill adoptera men det finns också en massa barn därute i världen som verkligen BEHÖVER hjälp. Alltså bör man inte uppmuntra svenska tjejer att behålla barn och sen lämna bort dom. Det gynnar inge och speciellt inte samhället.
Abort är ingen bra lösning och jag tycker själv det verkar väldigt läskigt! Man det är ganska enkelt att slippa en sån situation och jag tror att det är där problemet kan ligga. Dom måste förstå av dom händer om man ligger utan skydd. Visst, alla vet att man blir gravid. Men dom måste förstå att livet som ung förälder nog inte är så glamoröst som det kan verka och jag tror inte att man kan få en massa läsare på en blogg bara för att man har barn. Så för fan små och stora barn använd skydd!!!
Nej, tillbaka till ämnet nu. Jag blir lite irriterad på KD-tanten. Vi behöver inte en massa dumma religiösa idéer som KD grundar sig på. Visst ska det finnas möjlighet att adoptera om man tycker det passar en själv bäst. Men det ska inte uppmuntras.
Unga tjejer som är borta från jobb och skola för att vara gravid med ett barn dom inte vill ha är onödigt för dom och det kostar bara samhället en massa pengar.

Gunilla Gomér vill att färre unga tjejer ska göra abort och istället få möjlighet att adoptera bort barnet. För det finns ju en massa par i Sverige som vill adoptera! Huu säger jag bara.
Jag tycker att det här är fel på en massa olika sätta. Det ökar kostnaden för samhället och jag är tveksam till att det är bättre för dom drabbade tjejerna. Visst det finns folk som vill adoptera men det finns också en massa barn därute i världen som verkligen BEHÖVER hjälp. Alltså bör man inte uppmuntra svenska tjejer att behålla barn och sen lämna bort dom. Det gynnar inge och speciellt inte samhället.
Abort är ingen bra lösning och jag tycker själv det verkar väldigt läskigt! Man det är ganska enkelt att slippa en sån situation och jag tror att det är där problemet kan ligga. Dom måste förstå av dom händer om man ligger utan skydd. Visst, alla vet att man blir gravid. Men dom måste förstå att livet som ung förälder nog inte är så glamoröst som det kan verka och jag tror inte att man kan få en massa läsare på en blogg bara för att man har barn. Så för fan små och stora barn använd skydd!!!
Nej, tillbaka till ämnet nu. Jag blir lite irriterad på KD-tanten. Vi behöver inte en massa dumma religiösa idéer som KD grundar sig på. Visst ska det finnas möjlighet att adoptera om man tycker det passar en själv bäst. Men det ska inte uppmuntras.
Unga tjejer som är borta från jobb och skola för att vara gravid med ett barn dom inte vill ha är onödigt för dom och det kostar bara samhället en massa pengar.

Morsdag.

Idag är det morsdag i Sverige. Jag har inte köpt något till min mamma. Jag kommer inte ens ringa henne. Mest för att det är omöjligt. Min mamma är ju död. Annars hade jag ringt iallafall.
Nu ska jag inte vara ledsen och bitter över att jag inte har någon mamma för det känns ganska tjattigt. Men jag vill uppmana alla er som fortfarande har eran mamma vara snäll mot henne. Inte bra idag utan alla dagar. Man förstår verkligen inte hur viktiga personer i ens liv är förens dom är borta. Så nästa gång ni bråkar med er mamma så kan tänka lite på mig.
Nu ska jag inte vara ledsen och bitter över att jag inte har någon mamma för det känns ganska tjattigt. Men jag vill uppmana alla er som fortfarande har eran mamma vara snäll mot henne. Inte bra idag utan alla dagar. Man förstår verkligen inte hur viktiga personer i ens liv är förens dom är borta. Så nästa gång ni bråkar med er mamma så kan tänka lite på mig.
Ålderskillnad!

Nu ska jag ge min in i dethär träsket igen. Men jag ska förska att var mer objektiv denna gång. Vad jag tycker vet in redan. Jag är självklart för kärlek av alla former (inom rimliga och lagliga gränser förstås).
Som ni alla vet så är det en ganska stor ålderskillnad mellan mig och min pojkvän. Exakt 15 år! Han är 15 år äldre än mig förstås. Och ni som känner mig vet att jag har fått höra en massa saker om det här från en massa olika håll under det senaste året. Men nu ska jag prata mer objektivt om hur och varför såna förhållanden kan vara bra eller dåliga.
Historiskt:
I rikare samhällen och i högre samhällsklasser har ålderskillnader där manen är älst var vanliga, även i Sverige. Medan det i lägre klasser av rent praktiska anledningar vart tvärt om. Kvinnan har vart äldst och hon behövde en yngre man som orkade med en tunga arbetet på gårde (kanske hon gift om sig). I min släkt är förhållanden där manen är äldst jätte, jätte vanliga.
Nackdelar:
Även om jag försöker vara objektiv och fördomsfull har jag svårt att komma på nackdelar. Det skulle vara att någon blir utnyttjad. Men den någon kan vara både den äldre och den yngre. Den äldre för att den kanske har pengar och den yngre för att ja, den är ung och dum! En annan nackdel kan väl vara om man befinner sig i olika faser i livet, en vill ha barn och den andra inte. Men det största nackdelen av alla måste ändå vara alla fördomar och alla frågor man får från omgivningen. Jag tror att om man var lite "svagare" så skulle såna saker kunna förstöra mycket!
Fördelar:
Man slipper vara ihop med någon som är omogen och som man måste förklara saker för. Sånt är skönt att slippa. Allt flyter mer smidigt när båda har erfarenheter av hur ett förhållande ska fungera. Jag har aldrig bråkat med Simon, det är sant!! En annan sak som jag tycker är bra är att jag slipper skämmas över att jag gillar opera och sånt som folk i min ålder kanske vanligtvis inte gillar. För mig har det inneburit att jag kan vara mig själv mer utan att behöva känna att jag är "tråkig".
Slutkläm:
Det här är nog mer en fråga om vart man är i livet och hur lång man kommit med sig själv. Det behöver inte vara att den som är äldst är omogen. Det kan vara tvärtom eller ett möte på mitten. Jag vill inte uppmana någon att avsiktligt söka någon äldre för det tror jag inte är bra. För mig råkade det bara bli så och jag är glad och stolt över det. Men kärlek ser varken ålder, färg eller religion och det är viktigt att komma ihåg tror jag.

Jämställdhet... igen! Men nu jävlar!

