Nu ska jag ge min in i dethär träsket igen. Men jag ska förska att var mer objektiv denna gång. Vad jag tycker vet in redan. Jag är självklart för kärlek av alla former (inom rimliga och lagliga gränser förstås).

Som ni alla vet så är det en ganska stor ålderskillnad mellan mig och min pojkvän. Exakt 15 år! Han är 15 år äldre än mig förstås. Och ni som känner mig vet att jag har fått höra en massa saker om det här från en massa olika håll under det senaste året. Men nu ska jag prata mer objektivt om hur och varför såna förhållanden kan vara bra eller dåliga.

Historiskt:
I rikare samhällen och i högre samhällsklasser har ålderskillnader där manen är älst var vanliga, även i Sverige. Medan det i lägre klasser av rent praktiska anledningar vart tvärt om. Kvinnan har vart äldst och hon behövde en yngre man som orkade med en tunga arbetet på gårde (kanske hon gift om sig). I min släkt är förhållanden där manen är äldst jätte, jätte vanliga.

Nackdelar:
Även om jag försöker vara objektiv och fördomsfull har jag svårt att komma på nackdelar. Det skulle vara att någon blir utnyttjad. Men den någon kan vara både den äldre och den yngre. Den äldre för att den kanske har pengar och den yngre för att ja, den är ung och dum! En annan nackdel kan väl vara om man befinner sig i olika faser i livet, en vill ha barn och den andra inte. Men det största nackdelen av alla måste ändå vara alla fördomar och alla frågor man får från omgivningen. Jag tror att om man var lite "svagare" så skulle såna saker kunna förstöra mycket!

Fördelar:
Man slipper vara ihop med någon som är omogen och som man måste förklara saker för. Sånt är skönt att slippa. Allt flyter mer smidigt när båda har erfarenheter av hur ett förhållande ska fungera. Jag har aldrig bråkat med Simon, det är sant!! En annan sak som jag tycker är bra är att jag slipper skämmas över att jag gillar opera och sånt som folk i min ålder kanske vanligtvis inte gillar. För mig har det inneburit att jag kan vara mig själv mer utan att behöva känna att jag är "tråkig".

Slutkläm:
Det här är nog mer en fråga om vart man är i livet och hur lång man kommit med sig själv. Det behöver inte vara att den som är äldst är omogen. Det kan vara tvärtom eller ett möte på mitten. Jag vill inte uppmana någon att avsiktligt söka någon äldre för det tror jag inte är bra. För mig råkade det bara bli så och jag är glad och stolt över det. Men kärlek ser varken ålder, färg eller religion och det är viktigt att komma ihåg tror jag.