Jag gillar faktiskt rosa. Det är en kul färg på många sätt. Mest för att det är så mycket mer än en färg. Den väcker så mycket känslor. Vilket man förstås kan ha en massa åsikter om.

När jag var liten hade jag sällan rosa kläder. Kommer ihåg att min favoritklänning när jag var 5-6 år var blå. Jag lekte inte med Barbie innan jag började skolan och jag hade aldrig hört talas om smink eller Hallo Kitty. Men jag förstod redan då att rosa var mer än en färg. Rosa var ett kön! Rosa= tjej. Men det fanns ingen riktigt färg för killar. Tjejer kan ju också ha blått. Men kan killar ha rosa. Ja, det kan dom konstaterar jag ganska ofta när jag ser Simon gå till jobbet i en rosa skjorta. Han som dom flesta andra killar passar ganska bra i det. Det ger ett snäll intryck. Som sagt rosa väcker känslor, det gå inte att förneka.

Så? Varför hade jag inte rosa på mig som liten?
Jo, min mamma var väldigt tidig med att tänka på genus när det gäller barn och uppfostran. Hon var inte aggressiv feminist utan antroposof och för henne handlade nog genus-grejen mer om att ALLA är lika. Vilket är något som jag fortfarande tror på, alla är lika avsett ras, kön och allt annat. Det är bara våra åsikter som gör oss olika.

Hur vågar jag då sätta på mig rosa nu, trotts min uppväxt?
Det är snyggt och lite kul. Förut kunde jag se det som att jag köpte oboy precis när jag flyttade hemifrån. Vi hade inte oboy hemma när jag var liten. Men jag vet ju också att mamma inte skulle blivit sur om hon såg mig i rosa. På slutet (hon är död) älskade hon lila. Sen är det väl så att jag ser rosa mer som en färg. Allting behöver inte bli så politiskt!

Såå...
Vad tycker du om rosa? Är det är en färg eller är det en massa andra saker också? Vad är din relation till rosa?